Holger och Irma

Så hette min mormor och morfar. Tänker på dom och saknar dom. Nu är det 10 år sedan de gick bort men det känns inte som så länge. Önskar de hade fått träffa Charlie.... Han är så lik min morfar. Jag är så glad för att jag fick kombinera mitt liv i stan med helger och lov hos dem på landet. Mjölka kossor och sen smaka ur en skopa i kylrummet. Mata kalvar och hjälpa till med kossornas hö och melass. Hela släkten var involverad i slåttern. Åkrar skulle slås och vändas, räfsas, hässjas, torka, lastas på vagn så man fick åka hölass och sen in med allt på hövinden med den jättestora fläktrumman till hjälp. Sen kunde man hoppa i höet och få kliande damm över hela kroppen. Men mysigt var det. Krypa genom hässjorna också. Och åka traktor med morfar. Han hade gröna hängselbyxor och lantmannakeps med gultransparant skärm. Jag kan precis höra hur det låter och se locket på avgasröret som flippar upp och ner. Det är väl därför jag förstärker Charlies fascinaton för traktorer och kossor. Jag har bara fina minnen. Min mormor var en spänstig rackare som cyklade på sommaren och sparkade på vintern. När hon inte åkte bil med morfar såklart. Hade hur mycket energi som helst och ett glatt sinne. Jag önskar jag vore lite mer som hon var. Godnatt.