Weekend i norr

Efter en lättsam flygtur har vi landat i våra gamla hemtrakter. Först ett besök hon Mormor där hon bullat upp med de flesta av mina gamla leksaker. Saker jag inte sett på 30år men som sänder lyckosignaler till hjärnan när man ser dem. Böckerna med bokstäverna, lilla folkan, verktygen, min draghund och såklart 70talets svar på bobbycar. En giftgrön fara med röd tuta. Men roligast var mitt lilla tält. Skulle jag beskrivit det för någon hade jag sagt helt andra färger men doften av plast var omisskännlig. Charlie tyckte det var precis lika roligt som jag. Och sen det röda djuret man kan åka på som ingen vetat var det var för nåt. Kanske ett får för inte är det en gris, eller? Magnus sa att det helt klart var en björn och han borde ju veta.

För här sitter vi nu. I en västerbottensgård med grannarna på behörigt avstånd. Närmsta kollektivtrafik är en buss som stannar på stora vägen 3km härifrån och går två gånger om dagen. Men då kommer man bara till en annan by. För att komma till bussen till Umeå måste man åka 1,5 mil och den bussen går faktiskt 10ggr om dagen, 4ggr på lördag och 3ggr på söndag. Missar man bussen kl 9.00? Ja då får man vänta till 20.00. Till närmsta kiosk är det 2mil. När man kommer till byn har vägverket satt upp "Här slutar allmän väg". Här krävs det lite mer framförhållning och planering och i gengälld får man frisk luft, vidder och skogar och riktiga vintrar. Och om nu inte jag förstärkt Charlies förkärlek till grävmaskiner, hjullastare och lastbilar så kommer Farfar nu att ge honom extra bränsle för här är rena drömläget för en som vill utforska en riktig vagnpark.