Tiden går fort..

Min kära vän Johanna ringde på förmiddagen. När vi skulle uppdatera varandra om våra liv insåg vi att vi inte talat med varandra på 6 månader, ett halvår! De hade fått 7valpar som hon fick vara xtra mamma åt....precis som med småbebisar var det amning var 3dje timme, lite gnöl och såklart bajs stup i ett. Jag har nästan glömt nu hur det var för ett halvår sedan med Charlie. När ens högsta önskan var att få sova en hel natt... Nu sover han 20.00-6.30 utan att vakna men är jag glad och obeskrivligt tacksam för det? Nej, för jag har glömt hur himla trött jag var! Märkligt hur hjärnan fungerar.....den sorterar liksom bort. Nu har jag tusen andra saker som jag vill ska ändras. Men det är kanske meningen att man ska drivas framåt och längta mot nya mål. Även om man inte kan vara lycklig hela tiden vill man gärna vara det.

Grattis Hanna till valparna.... och till dig!